…är för min egen del nu slut. Vi har skjutit fullt. 12 stora och 12 kalvar har förvandlats från levande varelser till högklassig råvara. Det finns möjlighet att få någon kalv ur potten, men den är öronmärkt för någon av de andra unghundarna. Eko blir varken bättre eller sämre av att det skjuts en älg till för honom. Däremot så vore det naturligtvis roligt att få fortsätta jakten. Men man får väl sitta framför vinterstudion, titta på norskar/or som vinner skidtävlingar och minnas tillbaka på en alldeles fantastisk säsong… För risken är väl inte så stor att man blir bjuden någonstans denna tid på året. De flesta är väl klara alternativt fått jakten spolierad av vitt bajs som ramlat från skyn.

Men jag kan väl berätta lite grand om den sista jakthelgen i alla fall… Släppte Eko på lördagsmorgonen. Tog en kvart sen var det upptag och ståndskall. Mycket egendomligt dock, han fick stopp på älgen mitt på en väg. Det stod där en kvart innan det i sakta mak kravlade sig av vägen och in i skogen.

Screenshot_2015-11-21-09-20-02
Kan inte höra till vanligheterna att man får skall mitt på en skogsbilväg…

Skallet börjat så sakteliga röra sig. Blev tvärsken. Nytt stopp. Gångstånd. Sken. Stopp. Gånstånd. Pang. Ut på en passare efter ca 40 minuters skällning. Eko fortsatte dock att skälla. Efter ytterligare en kvart small det igen. Då hade 27 fått älg och hund i pass så han fick avsluta med att skjuta en oxe på ståndskall. Riktigt roligt!

DSC_0453
Eko och 27 vid fälld älg. Ekos 5:e älg och den 5:e på ståndskall.

Hjälpte 27 att ta ur oxen. Gick ner med Eko och lade in honom i Rogers bil. Ropade på radion att jag var tillgänglig som passkytt. Skulle ställa mig där bilen stod. Sagt och gjort. Stod där en stund. Hörde Rogers tik skälla fint. Däremot tyckte jag det lät som att det var nere på byn… Ungefär samtidigt som jag fick den insikten så ropade Roger på radion att jag skulle kuta ner på lägdorna. Vaggade iväg ner och tog post i ett grindhål till en sommarstuga. Fullt ståndskall i en liten skogstuss mitt ute på en lägda. Jag satt på knä i grindhålet i kanske 10 minuter innan jag ser en rörelse i skogskanten. Kalven är på väg ut! Den griskutar rakt mot mig. 40 meter ifrån stannar den och tar emot tiken. Hon skäller och kalven jagar henne. Jag låter dom hålla på en stund och då jag får en fin bredsida får 9,3:n tala… Hon fick skälla ihjäl älgen. Om det på morgonen var underligt att ha ståndskall mitt på en väg så lär det även dröja innan man får skjuta en älg på ståndskall mitt på en lägda som är 8 hektar stor… Roligt för tiken i alla fall, hon gjorde ett riktigt bra jobb.

DSC_0455
Maltaforsens Calla med fin novemberkalv.

Två älgar skjutna båda på stånd. På söndagen sköts ytterligare två älgar, en oxe och en kalv. Oxen skällde hunden Bosse ståndskall på den gick i pass så 27 fick skjuta även den. Sedan kom en kalv i sken som han oxå fick skjuta… Går ha sämre helger som passkytt under älgjakt… Tre älgar skjutna varav två på ståndskall.

Sen var det dags att gå jaktprov igen… Det jävlades sist och det räckte bara ihop till ett andrapris trots bra skällning. Denna gång gick det dock vägen. 79 poäng efter kollegiet sagt sitt. Som synd var så blev det inte heller denna gång stopp i upptaget. Förstår inte… Över 1,5km dit och dom kutar som om hin-håle varit efter dom. Och då ser jag på pejlen att han står stilla innan han börjar skälla. Men med en hund som hakar på blir det oftast stopp och så blev det denna gång. 90 min. Stöt. Omställning. 30 min. Stöt. Omställning. 30 min. Prov slut och husse stoppade cigarrer i bössan…

DSC_0460Screenshot_2015-11-27-08-53-23
Nöjd hund och oerhört nöjd husse. En 1:a på prov och en timma efter provslut får man skjuta nr 3 på stånd för sin egen hund för året. Ekos sjätte älg…Rätt lätt att smyga då det dunkar på 101 skall i minuten…

Nu är det bara att hoppas att nästa år blir lika roligt. Förhoppningsvis kommer en liten valp i vår också… Om jag får ur K-kullen ska han heta Knut. Den här hostan blir jag inte klok på heller… Jag är nästan fundersam på om det är felmedicinering som skapat det här helvetet… Efter ovanstående eskapader hostade inte hunden någonting. Han var pigg och hade utan problem kunnat jaga dagen efter. Om det är det förbannade kortisonet som fyllt upp hunden med vätska så det är därför det tjorvat. Nu efter några gånger med vätskedrivande medicin är det borta och hunden frisk. Han sade ju det redan ifjol homeopaten jag ringde till: ”han e full i vatten” sa han. Och fanimej om han inte hade rätt. Kraftig underbetyg till veterinärerna om så är fallet. Odugligt rent ut sagt. Men det märks väl, ska försöka gå sista 1:an innan föret är förstört och hostar han inte efter det heller så kan man ju anta att det är borta. För om det nu varit ett jaktödem så kan man ju tycka att det borde komma tillbaka varje gång hunden jagat, särskilt efter den hårdaste jaktdagen för året? Mycket egendomligt. Men det är väl bara att hoppas på att det inte är ödem eller något liknande för i sådana fall finns det stora risker att lilla Eko blir far… Det är några intresserade tikägare som har hört av sig. Har han konstaterat ödem så kommer han inte ut i avel. Men om han inte har det så har han ju bara haft en vanlig halsinfektion som blivit monumentalt felbehandlad och det är fler avelsraketer än honom som haft halsinfektioner kan jag lugnt säga…

Nu är väskorna packade. Bössan ligger i sin koffert. I morgon bär det sta till södern igen. Fabeldjurs- och hjortjakt står på agendan. Denna gång är det Sörmland som skall få den stora äran att husera Herr Harvner i några dagar… Eko ska följa med och är det så att vi får en synobs på en älg så lär han få komma lös… Vill inte gå med honom på frisök där nere så han får upp fabeldjur. För även om dom inte finns så har jag läst att om dom finns så kan dom orsaka skador på hundar och jag har betalat nog med veterinärräkningar för i år…

Väl mött och på återhörande.