Nu är alla vuxna skjuta, avpälsade och nedfrusna. Nu börjar älgjakten. Stod ensam på morgonsamlingen i morse med ett tunt täcke frost och en svag sydvästlig vind som enda sällskap. Två kalvar kvar. Och det ska skälla för att det ska smälla. Alla förutsättningar finns med andra ord för att det ska gå få till en älghund.
For bort på Nybrötenvägen, ja, den är ofantligt ny. Bröts på slutet av 70-talet… Men det är den nyaste väg vi har i alla fall… Gick in från transformatortornet för att få med mig biten på Mattssons samt kallkällan. Stod i en skotarväg vid Bubäcken när en tjädertupp kom och bjöd på lite  underhållning för en stund.
Ofantligt bra zoom på mobilkameran, men i tallen rakt fram sitter den iaf…
 

Lilla Eko gjorde sig en sväng om 4-500 meter ut på hygget och snusade runt på bortsidan. Jag stod orörlig kvar. Efter cirka 10 minuter kom han tillbaka och jag fortsatte gå.
Kunde dock inte motstå frestelsen att försöka smyga närmare tuppen, bara för att testa. Så hunden fick jollra på bäst han ville medan jag ålade mot tallen.
Bättre zoom i Zeissen… Tuppen är till vänster om nedersta grova pinnen i korset. Pang hade det sagt om jag varit ute på småviltsjakt… Observera även det nya rekordet: Ett butler creek-linsskydd som hållit från september tills i slutet av november. Världsklass för något som verkar vara tillverkat av hönsgödsel. Nästa nobelpris till någon som uppfinner ett linsskydd som håller för oss som går med hund…
 

Medan jag höll på jollra med tjädertuppen gjorde Eko det han är avlad att göra. Sprang och tog upp älg. 900 meter bort började de första skallen ljuda. På de fyra senaste släppen har han skällt älg i tre av dem. Ibland riktigt skapligt. Idag hade nog arbetet räckt till ett svagt tredjepris. En sökrunda om 10 min och på 500 meter. Återgång. Kopplingsbar. Upptag 900 meter bort som stod i 5 minuter. Sedan omväxlande gång- och ståndskall i 30 minuter till innan det helt oförklarligt bar av i sken. Begriper inte varför. Om det är något hunden gör eller om det är älgarna som är oroliga. Tyckte det stod så fint och marken var helt orörd. Jag kan inte heller bli beskylld eftersom jag var 600 meter bort på väg in mot skallet. Bra förföljande och bra återgång.
Från b-barks webclient, roligt att kunna spela upp jakten hemma på datan. Där strecket är tjockare har Eko skällt.
 
Det bådar oerhört gott det här. Bara han får vara frisk så kommer det bli älghund av honom. Det är jag övertygad om. Han kan fortfarande jollra lite med småvilt, men han är så ung så det är inget som oroar, snarare tvärtom. Märks direkt om det är älg han håller på med. Annat tryck i skallet och helt annan fart i steget.
Det är bara att traggla på, förr eller senare så händer det. Han är dessutom så smart och lättlärd så bara man får välta ett par på riktigt skall så tror jag han kommer arbeta mer effektivt för att få dem att stå.
”Hen ere tåmman ette ku å kalv.” Som n Karl i Ottos sa.
 
 
I övrigt finns inte så mycket intressant att förtälja. Har för sinnesfridens skull tagit bort all data från telefonen. Kom på mig själv med att då man var ute för att jaga ”vara tvungen” att titta på facebook för att se vad nån jävel jag inte ens känner åt till frukost. Då fick det vara nog. Bort med skiten. Allt för att slippa bli en av dessa smartphoneberoende småbarnsföräldrar som bara frånvarande säger ”mhm, va fint du ritar” åt sin bäbis samtidigt som de är i full färd med att skriva en statusuppdatering om sin framavlade Picasso som de ännu ej haft tid att titta på något alster av. Nä. En telefon är en telefon och ingen data. Ska man titta på datan kan man gå ut på datan och har man ingen data får datan vara!
Man överlever ändå. Garanterat.
Inte för att jag är någon småbarnsförälder, men ni fattar poängen… Släng skiten i närmsta dydike och ägna Er åt det som betyder något: verkligheten. Allt på datan är surrealistiskt skit, lögner och överdrifter.
Har sökt några fler jobb. Kommer inte få dom heller. Kul att vara skyldig en kvarts miljon och få gå tillbaka till ladugården igen. Fast nu finns ju inte den heller kvar. Mjölkdjuren är borta. Vet inte riktigt vad man ska ta sig till. Känns lite tungt faktiskt. Flytta, säger nån. Men jag har ju gått skola just för att slippa flytta. Det finns ju ingenting annat än skog här. Och blir det så att man får jobb någon annanstans kommer livet te sig precis som nu. Inget hem någonstans, packning i storsvensken och hemfärd varje ledig minut. Vet inte om jag pallar det så länge till heller. Det är ett under att man bara slarvat bort några par strumpor under dessa år…
Träningen går utmärkt… Man har blivit så helvetiskt stark så man spräcker ett par dieseljeans i arslet…
 

Har dessutom gått och blivit blödig på gamla dagar. Har sett flera rådjur nu när jag varit ute och pürschat, men dom är så förbannat fina så jag kommer mig inte för att skjuta. Trots att frysen egentligen behöver ett matrådjur. Men det känns så meningslöst att bara skjuta ett djur som är ute för att äta. Har ägnat mig åt att studera dom istället. Hade med mig den mordiske Lill-Jonas en kväll och han stod och skakade i frustration över uteblivet skott… Men han måste få lära sig hur man jagar i Fåker: man gör allting utom att skjuta. Då finns ju det roliga kvar till nästa gång man är ute!
Egentligen så ska det ju vara hundar inblandade om det ska kallas jakt. Det är så mycket roligare då.
Avslutar dagens skrivelser med en bild på Eko.
Lilla-E
 

Väl mött och på återhörande. Då hoppas jag att kunna berätta om en lyckad jakt med Eko.
/Jonas