Tyvärr var det felkönad sambo som myntade denna oerhört träffande beskrivning på det som är vår långa resa från ytterdörr till bodörr. Man glömmer lätt att det finns fler inblandade i denna fekaliers boning. Det är jag, felkönad sambo och Liten-E. Liten-E, så djur han är, har aldrig bajsat inne. Inte ens som liten parvel. Återigen är det bevisat att hundar slår många av människosläktet på fingrarna vad gäller både renlighet och allmänt uppförande.
Stackars felkönad sambo kommer från en jordbruksbygd i södra Sverige och har, likt mig, försörjt sig på att skotta bajs och mjölka mu innan han bestämde sig för att vidareutbilda sig. Inte heller han kan dra sig till minnes att han någonstans, ladugårdar inräknade, sett något så vedervärdigt som denna trappuppgång.
Det är ett sådant monument över människans förfall så det är svårt att i ord beskriva.
I avdelningen ”Veckans Umeå” finns det denna gång två bilder. Den första beskriver Sveriges framtid. Studenterna. Jag hoppas verkligen att inte studenterna i denna trappuppgång är representativa för den stora massan för då råder jag Er samtliga att ta ert pick och pack och lämna landet för då är det kört. Tvärkört. Om vi då börjar i detta bo så sitter här två studenter som inte gör något studentikost alls utan enbart får ägna sin vakna tid åt att skrika på grannarna att stänga dörrar så att inte ytterkläderna tar mer lukt än de redan gjort av sagda grannars matlagning, kryssa mellan sopor, fimpar och folkskit på vägen ut och väl ute mötas av en soptipp samt ligga i varsin soffa och vara ofantligt bittra på att vi fick störningsjouren på oss för att ha spelat Roland Cedermark kl 20.00 en lördag när grannarna har fest till 03.00 tre kvällar i veckan.
Sen kan man ju i sin enfald tro att om man nu anordnar fest så pass frekvent som vissa i detta trapphus gör så bör man bli rätt bra på det. Så är inte fallet. I själva verket så måste festerna vara så inihelvete värdelösa så det är roligare för festdeltagarna att stå i trapphuset och gallskrika än att vara inne i lägenheten. Underbetyg. Men dom är kreativa, det måste man ändå erkänna. De har ju insett att om det är inkomster så blir det utgifter, dvs sopor, så numer så sitter begåvningsreserven med öppna fönster och gallskriker samt slänger ut tomflaskor genom fönstren ner på gräsmattan.
Den första bilden i ”Veckans Umeå” får spegla vissa grannars kreativa sophantering.
En 75:a, två kvartingar och ett antal staketpilsner. Rätt bra gjort på en torsdag…
 

Om vi då flyttar oss in i trapphuset så är det nu även någon som spillt något klet i trappen. Från dörrmattan och ända upp till översta våningen är det någon brunaktig klibbig sörja på nästan vartenda trappsteg. Jag har inte studerat eländet närmre men jag misstänker det är någon form av buljong eller så är det bål. Stackars Eko är väldigt intresserad av dessa fläckar i alla fall även om han naturligtvis inte får slicka på dem. Men det är tråkigt att jämt behöva vara på helspänn då man går med hunden för Fan vet vad han kan hitta här…
Men sen var det ju det här med bajset… Det ständigt återkommande bajset. Den skyldige, för nu kan vi utesluta hund (om det nu inte är världens mest väldressade jycke och då må det väl vara hänt…), har försökt osynliggöra sin bedrift genom ett tappert försök att avlägsna bajset från trapphuset. Med en sop. Med en mjuk sop. Detta resulterade helt enkelt i en rusa med folkskit som blev utgnuggad och en mjuk sop som blev full med avföring och sedan lämnades på golvet även den.
Men en eloge till initiativet ska personen ha! Trots hyreshöjningar varje halvår så är det ju inte direkt så att det går hålla andan mellan gångerna man ser en trappstädning här…
Den andra bilden i ”Veckans Umeå” får åskådliggöra ett tappert men ack så misslyckat försök till städning…
Notera även spåren som leder därifrån… Mmm…
 

I övrigt finns inget intressant att berätta. Allt just nu tenderar att kretsa kring sopor och fekalier. Bilen går i alla fall bra. Om nu inte någon satt sig och skitit i friskluftsintagen sedan senaste turen… Det är ju inte att ge sig fan på att inte det kan inträffa här…
Lilla-E byter päls. Ser ut som en skabbräv för tillfället, men är lika glad för det.
Schmidt&Bender har släppt ett sikte som ger ett gigantiskt ha-begär… 1-8×24 Exos. Kan ju inte bli bättre. Om det nu är äkta 1x på lägsta och det är skapligt synfält. Då har man ju en aimpoint med superoptik som går vrida upp till 8x. Då ser man ju ännu bättre vart bommen sitter!
Eftersom man är så sagolikt framgångsrik som jägare och hundägare så är man ju än så länge oberoende, så att säga, så man kan nyttja och såga märken hej vilt efter eget behag. Det är ju på sitt sätt rätt skönt. Men om nu S&B vill ge mig en sån här i examenspresent så lovar jag att det kommer en hyllningssång om ungefär lika många ord som 5:e Mosebok… Om det nu är något att hylla, annars får dom igen den…
Nu ska jag sätta mig och plita på examensarbetet en stund. Den bästa moroten att bli färdig med skolan är inte längre ”att få ett bra jobb och trivas med sitt liv” eller någon annan utsliten floskel: Det är att slippa kryssa mellan rusor av folkskit på vägen ut från sitt hem. Och hemma.. Där skiter dom fan inte inomhus i alla fall…
/Jonas