Jahopp. Så har då Er kära skribent åter krupit till korset och nedtecknat några enkla rader till, förhoppningsvis, pur skadeglädje för den framgångsrika jagande skara som här läser.
De trognaste av läsare vet att jag genom att ha Sveriges sämsta jaktsäsong år 2011 vann en trösteresa till den ohemult viltrika södern som en liten uppmuntran och kanske även på grund av en publicerad skrivelse. Efter en, om möjligt, sämre jaktsäsong 2012 så nalkades dagen för avfärd. Efter smärre småbestyr så bestämdes det att jakten skulle gå av stapeln den 30:e november. Storsvensken utrustades med nya däck och tankades. Resan ner gick helt odramatiskt förutom att 55:an, som jag ju tänkt åka, var avstängd på grund av att det kommit 4 snöflingor så det var snökaos… Blundade och körde genom Hufvudstaden istället. Det gick över förväntan bra. Behövde inte stanna vid något rödlyse så jag fick behålla alla fälgar.
Anlände till Yxnerums konferensanläggning vid 15-tiden, bar in grejorna och blev sen bjuden på tolvårig spolarvätska i goda vänners lag. Kvällen spenderas med samkväm och avslutades med en god middag som bestod av svinfilé, ensilage och rödvinssås.
Revelj. Uppstigning. Frukost. Briefing med jaktledaren och så bar det äntligen av ut i den Östgötska vildmarken.
Jag fick pass nr 17. Det var beläget ute på ett hygge men jag såg ner till en sjökant och hade en grantätning inom rimligt skotthåll. För en lekman inom svinjaktsgebitet kändes det som ett bra pass. Fladderörahundarna släpptes och det dröjde inte innan upptaget i grantätningen. Ett svin gick ut. Naturligtvis inte så jag fick se det.
Hörde på radion att en dovskovel nedlagts så då var det färdigt på sådana. Efter ett tag sades det på radion att en spets skjutits. Sen small det rätt nära mig och två rådjur sköts. Sen var den såten slut.
I såt nummer två fick jag pass 62, beläget på en lägda strax ovanför konferenscentret där vi bodde. Såg en räv och jag tror nästan det var det enda som sågs i denna såt.
I såt nummer tre fick jag pass 47. Beläget mitt på en ny fröträdsställning av tall. Hörde några hundar som tog upp och drev, en hundförare blev snittad av en galt. Inget sköts. Men fick hålla hårt i bössan ett par gånger då det hördes som drevet vände upp mot mig. Men icke. Som vanligt.
Avtackning och avfärd. Ridå.
Hjorten som någon annan fick i pass… Nu har man sett en viltparad också.
For vidare till en från robsoft känd profil vid datanamn mbbohman. Denne befann sig dock på jobbet så jag fick tillbringa fredagskvällen i en för mig oerhört ovan situation: ätandes ost ensam med ett fruntimmer. Men det gick det också… Efter midnatt anlände han dock tillbaka så det blev någon timmas jaktsnack innan sängen kallade. På lördagen var det tänkt att jag skulle följa mbbohman och gå med hund. Man har ju gått här uppe i viltöknen och sparkat halvdana spetsöron framför sig i tiotals år, så jag tänkte att det vore intressant att gå med ett fladderöra i en djurpark. Men jaktledaren undrade om jag inte ville ha ett pass istället. Man är ju inte den som är den, så jag ställde mig i hundförarkläder på pass i minusgrader och vågrätt snöfall. Det var kallt. Roligt men kallt.
Den första såten var så liten så den handdrevades av. Jag fick ett bra pass, men grisarna var inte hemma så ingen såg någonting. Dock var det snabbt avklarat.
I såt två såg jag ett rådjur. Men önskemålet från hundförarna var att man inte skulle skjuta rådjur så jag släppte.
Sen åts det lunch och mumlades lite.
I såt tre hände allting. Jag fick ett – ursäkta min dåliga franska – skitbra pass. En åkerholme där det var som smalast för dem att passera. Såg 12 rådjur från tornet varav jag kunnat skjuta tre. Men jag släppte. Sen kom det kronhjort. Pulsen gick upp. Först kom en stor hind och efter henne kom ett mindre, men lika högt, djur. Tittade och tittade alltmedan hjortarna travade över åkern. När hinden drog på lite extra så såg jag att det andra djuret måste vara en kalv. Kronkalv var lovligt. Slängde upp bössan men då hade de hunnit ur säker skottlinje och jag hade riktning mot byn. Fick släppa. Grämde mig lite. Men som gäst åt en gäst vill man ju vare sig skämma ut sig själv eller, Gud förbjude, sin värd. Hade man haft lite mer rutin av sörländska småkusar hade man faktiskt kunnat skjuta en kronkalv där. Men men. Rutin är något man skaffar sig genom att vara ute och delta i jakt. Inte gnällandes bakom en dataskärm…
De två hjortarna som sköts i såt tre. Vill också… Både äta upp och ha på väggen…
Efter denna mycket trevliga jaktdag bar det av ner till Norrköping där en oerhört delikat kronhjortsfilé avnjöts hemma hos en klasskamrat. Båda två var efter dagens jakt ganska så möra så kvällen blev relativt tidig. På söndagsmorgonen bar det av upp till Björndammen i Sörmland för att delta på jakten i två klasskamraters jaktlag.
Såt 1 var relativt händelselös, det var en som såg en hjort av något slag. Det var kallt. Alldeles fruktansvärt kallt.
Såt 2 ledde till ett rådjursdrev på grannmarken.
Såt 3 var en liten såt som brukade hålla mycket rådjur. Men ett djur gick ut utom håll för en annan passare och sedermera visade det sig att såten varit störd av ryttare tidigare under dagen.
Så för att summera denna resa:
9 såtar på 3 olika marker.
0 skott lossade.
0 fabeldjur skjuta.
1 fabeldjur observerat (av någon annan naturligtvis).
4 dovhjortar skjutna.
2 rådjur skjutna.
1 räv skjuten.
176 mil i storsvensken.
Men: Väldigt trevliga dagar ändå. Har lärt känna många trevliga människor och det är väl, ärligt talat, kanske viktigare… Men visst hade det varit kul att få säga ”tack” istället för ”grattis” någon gång per år i alla fall…
/Jonas