Även om det inte frammanades på vers så tarvar det dylika kraftuttryck…

Nåväl. Jag utlämnade med flit den viktigaste händelsen under sörlandsresan. Ja, den viktigaste händelsen under hela 2011/2012 dristar jag mig till att utnämna den till…

Nåväl. Grisvak och god middag på onsdagskvällen. Kaffe och smörgås till kvällsvard. Kaffe, yoghurt och fil till frukost. Mack-kaffe för att inte köra av vägen på väg till Vimmerby. Allt detta sammantaget ledde till århundradets värsta skithugg. Jag lovar och svär att det antog rent bibliska proportioner. Låg som en mask i vånda och vred mig i de prasslande eklöven, tänkte på Loffe Carlsson, nynnade en truddelutt. Däremellan försökte jag stå och se oberörd ut då drevet kom allt närmare. Då, som en gudaberöring, försvann det helt plötsligt. Allt var frid och fröjd. Kunde stå där i min fina tallbacke och koncentrera mig på drevet.

Men då. När man minst anade det kom det tillbaka. Likt tusen nålar i bukregionen. Maskläget återtaget. Det gick till och med så långt att jag haltade omkring och letade lämplig stock att bygga hemlighus av. Då är det illa. När man riskerar liv och lem med att torka sig med sörländska ädellöv som är impregnerade av dvärgbandmask, fästingar och huggormsyngel… Men så hemskt var det.

Drevet försvann till en annan ö och vi bröt. Jag linkade till bilen och frågade lite försynt vår värd om han kanske möjligtvis hade med sig lite förädlade pappersfibrer till skogs… Det hade han inte. Men han frammanade de vackraste ord jag hittills hört någon säga:
-”Jag har inget papper, men du kan ju låna utedasset vid stugan härborta…”
Den rena och oförfalskade glädje jag kände vid dessa bevingade ord har jag väldigt svårt att sätta på pränt, men först trodde jag att han ljög men när det sedan gick upp ett Liljeholmens att det faktiskt var sant var jag väldigt nära att ta till gråten av ren och skär lycka.
Så efter ytterligare några pinande minuter i bil och en något vaggande promenad satt jag så på en ren frigolitring, dörren lite på glänt, sjön Yxern skymtade i bakgrunden och Troyas skall hördes likt änglars sång ljuda över nejden. Inre frid.

Denna skitsejour med det oerhört lyckade och renliga slutet var faktiskt det jag minns mest från denna resa. Att efter att ha vridit sig som en mask i plågor få en sådan monumental överraskning som att det fanns ett hemlighus på ön… Ja. Ögat blir fortfarande glansigt vid blotta tanken…

Aldrig tidigare har en plågad buk haft en okänd stugägare att tacka för så mycket, eller vad det nu var han sade han Churchill…


Ekskog i närheten av hemlighuset. Löven hade fallit redan innan mitt
besök kanske är bäst att poängtera…

Sen kan jag faktiskt berätta att jag gjort en riktigt bra affär! Jag är ju inte sponsrad av någonting, utan varje pinal jag äger och har, har sitt ursprung i nattliga arbetspass bakom Norrlandsoperan. Med andra ord så kan man då jag skriver bra eller dåligt om en sak lita på att det verkligen förhåller sig på det sättet. För det är då ingen jävel som överöser mig med dyrbarheter bara för att jag ska ljuga en skvätt om deras förträfflighet.
Nåväl. Jag har haft ett litet Leupoldsikte på min kombi, 1,5-5×24. Det har varit klart och fint och tjänat sin herre väl. Men riktmedlet var heavy-duplex (eller tyska 4:an för den som så vill) och det är faktiskt lite i grövsta laget på rådisar om det blir uppåt 70-80 meter. Hittade en annons där en person skulle sälja ett 3-9×40 av samma fabrikat och jag frågade om han var intresserad av ett byte. Och det var han! Så nu har jag en sådan med fliplock och motljusskydd och en optik som för pengen är riktigt riktigt bra!
Om ni går i kikarköpartankar så snegla på detta amerikanska företag med sin generösa garanti (och ansett av de som behövt nyttja den: världens bästa serviceorganisation). Optiken kanske inte slår tyskarna på fingrarna, men de är då nog så klara för att klara precis all dagjakt vi bedriver i detta land. Dessutom är ögonavståndet generöst så man kanske slipper vackra sminkringar runt ögonen om man missar en anläggning… Så istället för att lägga era surt förvärvade slantar på en belyst kinajulgran som ändrar träffläget allt eftersom du vrider på förstoringsratten tycker jag att ni ska kika på dessa små fina saker…
Jag är nöjd. Alla är nöjda. Vad är fel?

Väl mött.

//Jonas