Tidernas mest meningslösa höst fortskrider med oförtruten hastighet. Kan nu lägga till ytterligare tre fullständigt resultatlösa jaktdagar på kontot. I alla fall resultatlösa för mitt eget vidkommande. Vi sköt två oxar i helgen. Hörde smällen på lördagen. På söndagen satt jag så långt bort så jag hörde knappt på radion vad som hänt. På lördagseftermiddagen var det dock spännande så det förslog… Gick med lånehunden Mozart. Direkt på släppet sprang han på byn. Roger hämtade honom och körde tillbaka honom till mig. Gick några hundra meter till. Då sprang han till byn igen och tog upp sex hästar. Vägrade komma till mig då jag gick till hagen. En väldigt imponerad hästägarinna kom och upplyste mig om att det inte var älgar… Man vill ju bara gråta.

Idag, onsdag, jagade vi rådjur på förmiddagen. Eftersom vi då jagade med en hund som levererar, det vill säga en drever, så fick man höra hundarbete. Det blev skjutet ett kid. Drevet fortsatte och rundade mig (kanske 30-40 meter in i skogen) utan att jag fick se vare sig rådjur eller hund. Det var dock det mest spännande som hänt mig under höstens jakt.
Efter korvgrillning och ljug var det dags att ta nya tag. Jag, mitt dumma jävla beläte, hoppade över småviltsjakten för jag tänkte i min enfald att jag skulle gå med Det Stora Vemodet en sväng: ”För nån gång måste det ju vända”. Jo just ja… Han gjorde skäl för sitt namn. 1 år och 6 månader. Ett sök på 47,2 meter som längst. Hoppar upp på stora stenar och står där uppe i 10 minuter och luktar på mossan. Bara att tvärvända och gå till bilen för att inte göra något dumt som man kanske ångrar sen.


Pass 11, Vargholmsvallen. Ytterligare ett ställe där man suttit och frusit
utan att se så mycket som en sork. Skakigheten beror inte på någon
frän kamerafunktion utan på att jag frös så in i helvete innan jag hade
fått fyr på tjärvedskubbarna…

Finns oerhört mycket att skriva om. Men jag vet inte riktigt vad jag vill delge den breda allmänheten och inte. Jag har i alla full fall inte gjort något intressant utan det var mest tyckanden jag syftade på… Men det är väl bäst att hålla tand för tunga så man inte får stryk.

Jag kan väl lägga lite skärmutrymme på att tala om något roligt en stund. Om ni följt dessa menlösheter under något åt så kanske ni minns att jag följde med och hämtade en hund i Storuman ifjol vår?


Ullisjaurlandets Ingo

I alla fall: Om sagan om Cash är att likna vid Berts Dagbok (för er som minns…) så är sagan om Ingo lik sagan om hans namne. Han har gått riktigt bra i höst. Nu är jag inte helt uppdaterade på när-var-hur-exakt, men han måste nog i princip ha skällt varje släpp sedan brunstuppehållet om jag förstått det hela rätt. Det är riktigt roligt för Alex som lagt ner mycket tid och energi på sin jycke. Nu har han även anmält honom på jaktprov så det är bara att hålla tummar och tår att det går vägen för dem!

Det mest intressanta som hänt i mitt liv är att jag lyckats montera ihop ett databord. Kan dock inte förflytta datan till databordet eftersom datakablaget inte är långt nog och därmed tar jag mig inte ut på datan med datan… Typ.
Så datan står fortfarande kvar på köksbordet och jag och felkönad sambo äter således fortfarande våra måltider framför högkvalitativ amerikansk färgteve. Apropå måltider så har jag nu inte fuskat med LCHF på tre långa dagar! Det är nytt rekord. I morgon bär det av hemöver igen. (Ja, jag är efterbliven men jag måste ju för fan försöka EN gång till…). Den stora prövningen kommer dock bli att passera alla dessa delikata etablissemang i Ö-vik utan att falla för frestelsen att handla något att äta… Eftersom jag inte har någon som helst karaktär så vet jag redan nu att jag inte kommer klara av det utan man får väl gå in, hetsäta, spy och sedan fortsätta köra hemåt. I den bästa av världar hade man kunnat gå på Max och köpa deras low-carb-mål men det lär väl inte vara mycket till mat för 70 kr om jag får sia lite grand…


Databord. Notera designertapeten i bakgrunden…

Snart är det fredag. Det enda som gör att man numer kan se fram mot fredagarna är att tidningen Land kommer i brevlådan! Man får inte ha fredagsmys. En skål med bacon är ju inte så särskilt mysigt att ha på bordet… Men Land är rolig att få! Riktiga människor med riktiga problem! Inte för att jag läser så mycket annat än kontaktannonserna men en del bilder är ju fina!
Hittade en bild i senaste numret som kvalar in i kategorin: ”Jo tack, jag är medveten om detta…”


Slit mina slantar med hälsan O ni Lagens utarbetade väktare…

Nä, det är väl ingen större mening att sitta vaken och tomskriva så särskilt mycket längre. Det är väl lika bra att gå och lägga sig så denna misär till dag blir till ända någon gång. I morgon väntar ju en ny likadan…

/Jonas