Trots att man är hård som sten kan man ju inte bli annat än rörd då man loggar in här och ser att man fortfarande, trots fullständig avsaknad av ”reklam”, fortfarande har mellan 20-40 unika besökare per dag. Trodde det skulle ligga på ett par stackare i veckan efter min avskedsserenad men tji fick jag… Må säga att det var riktigt kul att se! Undras vilka ni är? Inget fruntimmer mellan 25-35 som har skog som Umeå har vägglöss antar jag?
Nåväl. När man ändå har loggat in så kan jag väl förtälja vad som hänt sedan sist vi hördes av. Då var det ju en mindre munter skrivelse. Riktigt så eländigt är det väl inte nu, tack och lov.
Blev bjuden på middag hos en storjägare. I min enfald trodde jag att vi skulle sitta i en koja på stampat jordgolv och äta kolbulle, men istället så hade det kockats värdigt en mer adlig man än mig.
Förrätt var svamparelltoast. Varmrätt var whiskymarinerat kött, västerbottenostsufflé, hemmagjorda lökringar, rödvinssås, klyftpärer och hemmagjord bea. Till efterrätt bjöds vi på en cheese-cake med passionsfrukt på.
Gott så man blev gråtmild.
Notera även att köttet bundits ihop! Ska ta och anmäla den där tavelomfamnaren till Sveriges Mästerkock tror jag…
 

Jaha. Sen fick jag jullov. Kände mig som ett barn på nytt. Naturligtvis var det inget lov utan vi hade fått en hemtenta som vi skulle jobba med de dagar som inte var röda. Ännu mer naturligtvis så gjorde man inte det varpå man får sitta nattetid med det nu istället. Jaja. Efter en sagolikt hård och krävande höst var det skönt att få vila upp sig lite…
Handlade julklappar. Firade jul. Öppnade julklappar. Åt. Åt. Åt. Grät. Åt. Typ.
Jagade rådjur, vi hade (och har fortfarande) väldigt lite snö. Vi hade fina drev varje dag men rådjuren var bättre på att undvika passen än vad vi var på att hitta dem. En rätt snabb sammanfattning. Jag såg drevdjuret nästan varje släpp men stod 40-50 meter fel. Jaja. Är rätt nöjd ändå. Vi har jagat väldigt lite med drivande hund så att luska reda på passen så bra som vi ändå gjorde på relativt okända marker får anses som ett godkänt med minus. Nästa år blir det bättre… Då ska jag dessutom uppsöka ett par ställen med en liten yxa och göra ett par gator… Hemligstämplat vart någonstans…
Lars-Erik hade inte så julpyntat hemma hos sig själv, men grävaren spred julstämning efter gågatan i alla fall…
 
 
 
Julgran och jämtlandsskåp.
 

Fick igång skoten på jullovet. Efter många om och men lyckades jag hitta en begagnad CDI-box. Den fungerade tydligen för skotern startade på första rycket och verkar gå bra! Det var för lite snö för att göra en längre resa, men varmkörde den i alla fall. Nu får det bli en riktig service innan det blir saltstensutkörning för hela slanten.
Snödjupet under jullovet. 100 % pudersnö. Tur man inte hade nån älghund att släppa, det var ju bara perfekta förhållanden… och två kalvar kvar.
 

Bössan på bilden är en Brno-kombi. ZH305 tror jag den kallas. 12/5,6x52R. Kikaren är en gammal ståltubad Helia 2,2-9×42 som egentligen har ett alldeles för stort tubseende för att sitta på en kombi… Jag är inte riktigt nöjd med denna konstellation. Dels är bössan åt helvete för hårdtryckt och sen är kikaren för trång för vapentypen. Dock en utmärkt glugg annars.
Ge mig ett bud. Det är tre pipset, kombisetet, 12/12 skeet och 12/12 med vanlig borrning (vad nu det är på dessa).
Gluggen kan säljas separat om nån ger ett skäligt bud…
Två kalvar… Ojagade.
 
Ko och kalv. Ojagade.
 
 
Usch vad tröstlöst. Älg överallt. Lite snö. Hundlös. Har blivit erbjuden att låna Ryvikens Viktor och jaga med honom en helg. Han fyller 12 år i år och ägaren ville att han skulle få jaga lite mer om det nu blir sista året för honom. Det är oerhört frestande att låna honom och åka hem och pröva på en kalv… Har jagat med hunden två gånger här i Umeå och då har han skällt hela dagarna. Sen vore det kul att få slå hål på skitsnacket om björnar, vargar, spöken och oknytt som folk tror är vad som gör att älgarna springer… Är min fulla och fasta övertygelse om att det till största delen beror på hunden. Jobbar den för att få älgen att stå så står älgen. Om den gör rätt. Sen kan det väl bli sken ändå av en eller annan orsak, man har ställt för trångt, hundföraren klantar sig, etc. Men det är ju en annan diskussion. Att på en mark med 100 % tamälg inte få höra ett ståndskall på en hel säsong är inte okej. Särskilt inte när det står en i varje buske.
Apropå hundlös. Det är man ju nu. För första gången sedan 2002. När man tittar på termometern som säger -17 känns det rätt okej. Men då man tittar på hundmattan som gapar tom känns det långt från okej. Det är lite som de säger: Ett hem utan hund är inget hem utan bara ett sketet hus. Ligger något i det. Saknar pigga bruna ögon och en viftande svans. Då man hade hund var det ju nån jävel som var glad att man fanns till i alla fall. Dom är ju tacksamma på det viset jyckarna…
Cash är vid liv men bortskänkt. Det känns bra att det är ett avslutat kapitel nu i alla fall. Har suttit som en tagg i hjärtat ända sedan kraftledningsgatan 2011 där det stod älgar och betade och ingenting hände, då föll polletten ner och jag erkände för mig själv att man är totalt hundlös. Det har varit tråkiga år på så vis. Samtidigt känns det skönt att han är vid liv för då är ju inte allt bortkastat i alla fall. Jag har fått honom att bli en trevlig och glad skit och det är kul att någon får dra nytta av det! Han är ju dessutom snöpt så han blir en utmärkt sällskapshund. Sen kostar det väl ingenting att släppa honom nån gång per år för att kolla om något hänt, men det tvivlar jag oerhört starkt på att det har gjort eller kommer göra.
Det återstår väl att se vad framtiden bär i sitt sköte i detta kära ämne… Har några olika uppslag. Men den saken är då klar att på något pass och inte hör halvsju sitter jag inte en hel säsong till…
När man långpendlar har man tid att tänka… Och när man, som jag, vägrar lyssna till fördummande reklamradio och det mellan 18-19 på P4 är finska timmen så blir det dessutom tyst runtomkring… Om jag lever och blir lika gammal som morfar så har jag 30 år kvar tills man kommer till det ställe där alltid är första måndagen i september. Det är tre hundar det. För varje år som går så kortas det av. Snart är det nere på 2,5 hund. För det tar ju ett tag innan de är fungerande också. Dagarna går för sakta fast åren går för fort…
Tja… Vad mer finns att säga då? Två kurser kvar nu. Sen blir det sommarlov! Förhoppningsvis mitt livs sista sommarlov! Fy fan vad skönt det ska bli då detta är avklarat… Så skolless nu så jag kräks på engelska texter och övningsuppgifter med krumelurer högt och lågt. Sommarlovet ska även tillbringas på hemmaplan i år! Har jobbat borta i två somrar men i år har jag fått jobb hemmavid! Riktigt skönt! Då kommer man nog få ut mer av sommaren rent fritidsmässigt än vad jag hittills fått. Det har varit trevligt det med, men hemma är hemma.
Nu har jag nog skjutit upp den där engelska texten länge nog så det är väl läge att börja kanske… Engelska. Vilket jävla skitspråk. Man kommer, i bästa fall, få ett jobb på ett bolagskontor i en by där kusingifte räknas som utavel. Varför i hela helvete ska man läsa på engelska? Det är väl ingen inom skogsnäringen som talar engelska? Det är ju nog svårbegripligt på svenska.
Roger hade ett bra argument när han skolkade från engelskalektionerna: ”Je bo i Hackås je, å deer behöv man int kunne engelska”. Så sant som det är sagt.
Väl mött och på återhörande.
//Jonas