Det är ju rent förjävligt… Det har gått så bra så jag har ingenting att klaga på. Efter de tre senaste åren så är det nästan så fingrarna själva far till tangenterna F, A och N. Men nu måste jag försöka lära om igen… Förhoppningsvis för lång tid framöver.
Vi börjar i rätt ände då.
Lördagen på oktoberjakten. 17 älgar observerades i morgonsåten. 4 kalvar sköts och en fin tjur påsköts. Jag gick en liten bit med Cash mest för att jag ville gå samt att den biten inte är lämplig för hundar som hakar på längre än 300 meter. Det gick som vanligt, han jollrade på och hittade ett ben och där lade han sig. Nåväl, det var ganska snabbt avgått med andra ord så jag fanns tillgänglig för eftersöket. Lämnade hunden i bilen och sprang upp och satte mig på Grävlingen. Senaste positionen och senaste skallet var sydväst om det passet. Roger ringde och talade om att han skulle försöka få kontakt med hundföraren och komma till dennes hjälp då han var ny på marken.
-Okej, sade jag, jag sitter kvar här och ska jag kuta åt något håll så ring.
Hörde ett knak. Såg ingenting. Hörde ett knak till. Såg ett par skovlar som kom norrifrån. En fin oxe utkristallierades i hyggeskanten. Stod länge och tittade på mig. Gick några steg. Tittade på mig igen. Jag siktade på den. Såg inga fel. Gjorde bedömningen att jag återigen skulle få släppa en straffspark. Älgen gick i sakta mak och jollrade i hyggeskanten 60 meter från mig. Då ringer telefonen…
-Förihelvete, hunn ha drege oppi klejva
Jag viskade till svar: -Jag har en fin oxe här nu som kom från det hållet…
Släppte telefonen i mossan. Spände upp den tyska plastbiten. Tog stöd på knät. Oxen gick genom en liten ridå och stannade med perfekt bredsida på 80 meter. Pang. En vansinnesrusning och ett onödigt andraskott senare så lade han sig efter 50-60 meter.
Tyvärr var det ”fel” älg, men samtidigt tänker jag inte ångra att jag sköt. För hur många skoveloxar kunde komma från det hållet egentligen? Tydligen minst två…
Nedan kommer lite självgoda bilder på älgen…
Lite vemodigt är det allt. Och den dag jag tycker annorlunda lägger jag av…
 
 Normark hallå, hallå. Koppla mig te nån…
 
 Sola i öuga.
 

På söndagen hände inte ett pillisketa om jag inte minns fel… Invigde biltemaburken och den är en stark kandidat till att bli årets investering…
 Bild tagen innan golvet på tornet tog eld…
 

På måndagen var det dags för rävjakt med Asta S58218/2006, vinnare av smålandsräven 2011. Första dagen gick det dock knackigt. Hon höll på reda ut några gamla nattrajer men det blev aldrig upptag. Nya marker och 100 mil i bil gör säkert sitt till också…
Men på tisdagen däremot… Då var det musik på Gransjötrakten. Efter lite kalabalik med ett tappat pejlhalsband så lyckades vi hitta igen tiken inne i en gammal lada där räven gått i gryt. Ante hoppade ner och förde oväsen och Staffan gjorde processen kort… Efter det obligatoriska kaffekoket var det dags för ett nytt släpp och på nytt genljöd skogen av drev. Buktade som en hare så räv den var och jakten var nog lika spännande för oss alla som var med. Till slut var det ändå Staffan som stod rätt… Gammal är äldst när det kommer till ett så lurigt vilt som räv…
Staffan, Asta och rävarna.
 

På onsdagen gick jag med Lille-E. Söket var något förbättrat men fortfarande skall på fågel, sig själv och ingenting. Ännu inget älgupptag…
Torsdagen var det några som jagade räv med två andra hundar, en stövare och en tax. Jag var dock ute med valpen även då så jag var inte med från morgonen. De sköt en räv i gryt då. Men efter jag varit hem och käkat lunch och lämnat valpen så hörde jag ett ståndskall från bron. Visade sig att stövaren drivit ner ännu en räv i ett gryt alldeles vid byn. Tog hagelbössan och sprang dit lagom till att de andra också anslöt. Ner med taxen och vänta. Ut kommer räven och då var dess saga all. Jag tror det var jag som sköt den… Lite svårt att säga för alla var mer eller mindre inblandade… Men å andra sidan var det inte så noga heller, huvudsaken det lyckas!
Marcus, Jax, Scott, Räven och Jag.
Fredagens älgjakt var en händelselös historia som inte förtjänar dyrbart datautrymme. Det enda som hände var att det blev eldat i biltemaburken…. Dock ett sagolikt väder…
Vy från ”Bakom”.
På lördagen fick en av lagets yngsta och nyaste medlemmar skjuta sin första älg, en rätt fin oxe på 5-6 taggar. Det var roligt.
På söndagen fick Bosse rätt så omgående upp älg, det bar i vanligt ordning ut ur marken och in på Hara. Efter cirka en halvtimma så smäller ett skott och 24 ropar på radion att det kommit en ensam kalv och att han skjutit på den. Han får gå fram och hänga ett band på skottplatsen.
Bästa hunden långt in på grannmarken med älg.. Hm.. Då flög fan i mig: man måste tro för att hålla på med den här hobbyn och just där och just då valde jag att tro på att 24 i gammal god ordning skjutit ett bra skott och att Eko skulle duga till att leta upp kalven… Sade på radion att jag far efter hunden. Sagt och gjort. Kom till skottplatsen, Eko helt tokig. Tog spår, började vinda, gjorde krumelurer, gick på vind, tog spår, till slut såg jag ryggen på en kalv. Släppte hunden så han fick avsluta de sista 40-50 metrarna på egen hand. Då jag kom fram var kalven nästan avklädd redan…
Eko med ”sin” kalv…
 
 Mer Eko…
 

Definitivt inte enligt skolboken… Men allt gick bra och det var förbannat nyttigt för hunden… Skottet då? En 5:1:a naturligtvis… Det var ju 24 som sköt!
På måndagen släppte jag Eko igen, en helt annan hund. Mycket större svängar, inte alls lika mycket dumskällning på allting utan han var mer målmedveten verkade det som. Han for även efter något i drygt en kilometer, men jag kunde tyvärr inte avgöra om han hade älg framför sig eller om det var i färska spår han drog. Tiden får utvisa… Återgången är däremot riktigt bra och det är jag glad för.
Rundor…
 
 Från nån dag innan, trängre rundor…
 

Så… På det hela taget går det framåt. Det är bara att hålla på så kommer det fortsätta gå åt rätt håll! Det är jag övertygad om.
Nu i helgen är det älgjakt igen. Tre vuxna kvar. Det är även två kalvar kvar, men dessa är undantagna till unghundarna. Skönt att vara garanterad träningsmöjligheter framöver senhösten/vintern.
Om man ska hinna starta honom i Finland innan det blir för mycket snö vill det till att välta ett par snart…
Idag var jag och skulle skjuta in kombin. Den jävla grisen dubblerade för mig. Gick jättebra att skjuta in kikaren med kulpipan. Skulle sen testa en hagelsmäll mest för att se samskjutningen och då small båda piporna samtidigt och jag tog ett steg bakåt… Var nån gammal expressammunition jag fått av 15, Meteor Express hette den. Testade sedan en gyttorp magnum, no 5. Samma sak. När jag sedan testade ett skott med den ammunition jag alltid jagat med och även tänker jaga med så uppträdde inte fenomenet… Men helt klart är ju att något fel är trasigt, för sådär ska den inte bete sig.
Vill till att få den i ordning till 1:a november. Då kommer Ted på Jaktjournalen hit och gör ett repotage om rådjursjakt… Det räcker ju att alla kläder man äger och har hänger i trasor och läker in och fan och hans moster, det hade ju åtminstone varit roligt att ha en bössa som är duglig när det är finfrämmande på skogen…
Oldbergsflon i rådimma…
 

Annars är planen att vara ute så mycket som möjligt ensam med Eko och verkligen ge honom chansen att råka på ostörd älg, jobba lite med exjobbet så det inte blir alltför mycket kvar tills dess det vita bajset belägrar oss igen, jaga småvilt i mån av tid. Vi håller även på anordna en kurs i rävlock som förhoppningsvis går av stapeln någon gång i januari. Hoppas att många kommer och intresserar för detta så vi hjälps åt att hålla efter räven för övrigt småvilts skull.
Eko på gärdesflon…
 

Nu ska jag trotsa ösregnet och bege mig ut och kika lite efter småvilt.
Väl mött och på återhörande.
/Jonas
Asta S582sta S