Gick väl bättre än väntat faktiskt. Det har varit bra väder och alla är vid liv. Är det bara så får man vara nöjd!
Jakten har väl för egen del varit sisådär, haft flyt på ett sätt och sett mycket älg, sju stycken. Haft oflyt om man ser det ur en annan synvinkel: bästa läget var en tvåkalvsko i fullt sken över en tätbevuxen myr på 170 meter.
Elvis har gjort vad han kunnat, han är gammal nu. Men visst är det frustrerande att det går så infernaliskt långsamt… Tror dock på bättring då det blir lite kallare ute och då han fått lite mer mil i benen… Han letar ju i alla fall tag i älg.
För att sätta P för ett ”kärt” gammalt ämne så kan jag nu för Er förtälja att Cash har fått sin dom av veterinären: Avlivning.
Detta på grund av att han inte kan spjälka protein och därmed bygga muskler. Därmed är han diskvalificerad som älghund, men hon tyckte även att det var både oetiskt och oekonomiskt att ha kvar en sjuk hund som sällskapshund då risken för komplikationer i framtiden är stor. Så därför får det bli såhär. Det sker så snart som möjligt. Dylika saker mår ingen bra av att skjuta upp.
Det var inte det här man hoppades på för två år sedan. Det här skulle bli ”tronarvingen” det… Men så bidde det icke. Långt därifrån. Så långt därifrån man kan komma.
Men man får väl hoppas att man gjort ifrån sig oturen vad gäller detta nu…
Om 17 år då man är färdig med fågelholkslivet och har någon vettig stans att bo, förhoppningsvis mer än ett veckovikariat till jobb och en riktigt oktoberjakt så kanske man börjar leta valp igen! Men vid det laget är väl även Jämtland invaderat av den grå ohyran så det kanske är lika bra att redan nu leta nya hobbies…
Kan även meddela att försäkringen inte faller ut med en enda krona. Eftersom han inte är dödligt sjuk krävs en väldigt dyr och omfattande utredning och livvärdet kommer inte komma upp i kostnaden av utredningen, särskilt eftersom hans enda merit är ett Good på utställning. Användbarhetsklausulen faller inte ut den heller, då ska hunden ha visat sig duglig med en jaktprovsmerit… Det faller ju på sin egen orimlighet… Hur kan en hund som inte jagar skaffa en jaktprovsmerit? Men denna klausul förstår jag på sätt och vis… Det går ju inte försäkra för funktion då man inte vet i vilket hem hunden hamnar, vilka chanser den får osv… Och än så länge är det ju bara drevrar som har jaktgaranti…
Bjuder på några stämningsbilder från älgjakten…
Kommer bli en vanlig syn de närmsta 17 åren. Sitta på pass, bli less, elda.
 

Saltsten på Daniels. Även denna är relativt ny… Och uppskattad.
 

Faller in under avdelningen minnen… Inte ett så vackert horn men en stor fin älg och en mycket bra jakt.
Sköts på ståndskall för Elvis på Ståhlemarssten.
 

Efter alla vilsna turer på Dianas stigar de gångna åren så gick det ändå rätt bra igår… Efter dödsdomar och andra muntra tankeverksamheter var jag tvungen att rensa skallen. Sagt och gjort. For och satte mig på Hans-Petters och hade faktiskt en av de bästa vakkvällar jag haft… Oerhört spännande. Först kom en råget fram. Siktade för att vara säker på att hon inte hade horn. Såg en rotvälta bakom geten. Kom ett rådjur till bakom geten. Kollade på det. Såg att det var en enhornad bock. Då började rotvältan röra sig och ut kom en fyrtaggad älgtjur. Under de påföljande trettio minuterna var det en väldigt lustiger dans där ute på lägdan. Geten gjorde utfall mot tjuren. Bocken gjorde utfall mot geten. Älgen stod och åt. Dessa tre vilda djur dansade runt varandra och omöjliggjorde ett säkert skott på bocken. Antingen stod älgen i vägen eller så geten. De var på samma tio kvadrat på samma tiohektarsbit. Väldigt speciellt. Men efter en dryg halvtimma gick bocken iväg tio meter och jag fick rent skotthåll. Blev faktiskt lite vemodigt alldeles efter skottet. Men då jag kom fram och såg en tandlös bock med avslaget horn försvann vemodet rätt fort. Det är bättre att jag äter upp den än att den svälter ihjäl i vinter… Fast det visste man ju inte om innan… Man är en stenhård jävel…
Bock.
 

Enhörning…
 

I morgon ska vi jaga fiskdammen. Det ska inte bli kul, men det måste göras en gång om år… Det är alldeles vid byn. Ska dock stå på ett bra pass så vi får se om man har lyckan att få en älg i något vettigare läge än de hitintills velat uppenbara sig…
Sen är det till att ta sitt pick och pack och sticka till Umeå igen. Usch och tvi vale… Nu börjar veckopendlingen igen…
Men nu är mer än hälften gjort. Tre nere. Två kvar.
Väl mött.
//Jonas